På en vandring genom Mellanösterns trånga gränder för en tid sedan träffade jag på denna man. Plötsligt satt han bara mitt framför mig på gatan. Mannen fingrade med sitt böneband och rörde inte en min. Jag undrar så vad han tänkte på.... Vad ockuperade hans tankar? Vad bar han på för historier? Vilka var hans styrkor och svagheter? Vilka var hans barn? Varifrån kom han?
Jag lär aldrig få veta svaret, men ändå är jag så nyfiken. Mannen var så frånvarande på samma gång som han var otroligt närvarande. Människor kommer och går, men minnet av vissa etsar sig för evigt fast på näthinnan. Den här mannen var en sådan. Hans blick visade en sargad själ, men en vacker själ. Han var sorgsen, men ändå så levande. Han ville berätta något, men gjorde sig inte förstådd. Vad ville han säga mig?
Mannen försvann sedan genom gränden. Tyst och försynt. Hans uppenbarelse förbryllar mig fortfarande...Vad ville han mig och varför försvann han?
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar