Sanddynerna i Maspalomas på Gran Canaria kanske inte direkt är Sahara, men trots det blir jag ändå lika förtrollad. Ljuset och lugnet i ökenlandskap likt detta får mig att koppla bort allt och känna mig fri. Att gå runt barfota i den varma sanden och blicka ut över de stora vidderna med en varmt gulröd sol i förgrunden gör gott för själen. Här kan jag vara i timmar och njuta av tystnaden och de varma vindarna.
Visst lockar solnedgången vid sanddynerna folk, men faktum är att det ändå är förvånansvärt få som njuter av dessa magiska ögonblick. Allra bäst upplevs solnedgången om man slår sig ner i sanden på en av kullarna. Sitter man kvar när solen försvunnit bortom horisonten blir stämningen om än mer magisk. Det är tyst, ödsligt, mörkt och spännande...
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar